Ny läkemedelsstatistik 1988 - 99

Utvecklingen för Beroendeframkallande lugnande och sömngivande medel jämfört med de antidepressiva och smärtstillande. Riksvärdena.

Diagram 1: Definierad dygnsdos per 1000 invånare av Antidepressiva resp. Lugnande och sömngivande medel där man i FASS under 1984-98 utfärdat någon slags varning för beroenderisker. (Från och med -94 saknas i dessa siffror några tiondelar, antagligen för att därefter ingår bara bensodiasepiner, zopiklon, zolpidem, meprobamat samt aldehyder.) Som jämförelse har vi även bifogat motsvarande värden för opioiderna och kombinationspreparat med dessa fram till -96

Den kraftiga ökningen av antidepressiva 94-96 antog vi bidrog kraftigt till ökningen 95 - 96 av lugnande och sömngivande medel, mycket för att de senare så ofta sattes in mot de förras biverkningar, ångest/oro/sömnlöshet. Ökningen av lugn/sömngivande har sedan hejdats i riket, men någon nedgång kan heller inte med säkerhet konstateras. Efter alla dessa år av information om riskerna och alla bedyranden om att vi förskriver så försiktigt är detta ändå oroande. Vi ligger idag, efter en lång sväng uppåt på 80-talet och sedan tveksamt nedåt, åter på samma nivå som i början av 80-talet, när vi började nå ut med varningsbudskapet.

De lugnande och sömngivande medlen med beroenderisker ökade 1994-96 men tycks nu avta eller stabiliseras:

Diagram 2: Försäljning definierad dygnsdos per 1000 invånare av lugnande och sömngivande medel där man i FASS under 1984-96 utfärdat någon slags varning för beroenderisker.

Observera att siffrorna 98 och 99 saknar en del udda preparat som borde ha varit med, men det kan nog handla om högst 1 dygnsdos/1000 inv. Vidare är alltså de nya siffrorna knutna till konsumentens hemort och inte till inköpsstället och det ställer till en hel del problem för jämförelsen när vi nu går ner på kommunnivå. Vi vet t.ex att en del av många av Håbos och Älvkarlebys innevånare hämtar ut sina mediciner i en annan kommun där de arbetar (eller besöker doktor/sjukhus). När de har ökningar nedan är alltså detta dåligt tillförlitligt.

Diagram 3: Definierad dygnsdos per 1000 invånare av Antidepressiva resp. Lugnande och sömngivande medel där man i FASS under 1984-96 utfärdat någon slags varning för beroenderisker. Andel (%) av befolkningen över 65 år vid årsskiftet 96/97.

Ökningarna för Enköpings kommun är anmärkningsvärd:

I Östhammars och Tierps kommuner är ökningen också stor

I alla kommuner utom Uppsala och Älvkarleby har lugnade/sömngivande alltså ökat tydligt, men observera att såväl i länet som i landet har de minskat något under perioden.

Men jämförbarheten är alltså problematisk. De ävenledes stora ökningarna i Håbo (c:a 50%) beror som sagt till stora delar på att så många där arbetar i andra kommuner och de som handlat medlen utanför kommunen finns inte med i -96 års siffror. Det skall i mycket liten grad påverka siffrorna för ovan nämnda tre kommuner, men däremot i hög grad för Älvkarleby. Ökningen av antidepressiva medel (AD) är dock generell i alla kommunerna i länet, liksom i riket som helhet. Lugnande-sömgivande tycks öka rejält i Håbo, Enköping, Östhammar och Tierp, men minska i Älvkarleby och Uppsala.

Med hänsyn till olika ålderstruktur var det Uppsala följt av Älvkarleby som låg högst på lugnandesidan -96 (se nedan). De båda har lyckats sänka nu trots (snarare än för att) man ökat på AD - sidan. Jag misstänker i alla fall att vi ser ökningarna av lugn/sömng. hos de övriga fyra ske som en konsekvens av att nu kommer deras kraftiga ökning av antideprepressiva, som kom 94 - 96 i storstäderna liksom Uppsala. Älvkarlebys stora ökning av AD kommer också nu, men denna kommun har länge varit ett särfall med sin stora förskrivning av benzodiasepiner, vilken man nu tydligen börjar få ordning på. (Nu har Tierp istället gått upp i täten bland länets landskommuner.) Ett faktum som talar för denna tolkning är att Enköping, kommunen med jätteökningen av antidepressiva också fått störst ökning (Håbo undantaget, men OBS där statistikbristerna) av lugnande sömngivande med 24%.

Jag misstänker att i våra lands- och småstadskommuner har dessa tre år antidepressiva medel kommit stort och därmed introduseras då många nya patienter i bruk av beroendeframkallande lugnande/sömngivande medel och vi får en anmärkningsvärd ökning även av dessa som annars ofta går tillbaka lite grand nu. Denna teori borde studeras på material från hela landet. Vad gäller våra egna 3 eller 4 kommuner med stark ökning måste även andra förklaringar sökas, kanske i försämrat vårdutbud. Vi samlar nu in uppgifter och förslag som kan peka på förklaringar och Du är mycket välkommen att bidra.

En rättvisande jämförelse mellan kommunerna kräver altså att hänsyn tas till stora skillnader i åldersfördelningarna. (Ålderspensionärer konsumerar mer än hälften av medlen.)

Diagram 4: Räknar vi totalt antal utskrivna definierade dygnsdoser per tusen invånare över 45 år av lugnande/sömngivande medel med beroendevarning, får vi denna mycket mer rättvisande kommunjämförelse:

4a    1996

Här ser vi alltså att förskrivningskillnaderna mellan kommunerna jämnar ut sig påtagligt mellan dessa år och att Enköping och Tierp gått om Älvkarleby, trots att Älvkarlebys siffror för -96 egentligen skulle ha varit en bra bit högre än vad som syns här. Något positivt tycks ha hänt i Älvkarleby. Vad? Har det samtidigt inneburit att många, som blivit beroende av medlen genom en mångårig oansvarig förskrivning, nu får tillförseln strypt utan det stöd och de skulle behöva? (Se Råd till läkaren.)

Ansvarig för texten               

Staffan Utas                         

Behjälpliga med siffror från Apoteksbolaget statistiksystem har varit främst Olle Magnusson (till -96) och Thomas Lundqvist (-99). Vårt TACK till dem.

Ytterligare källa:  Svensk läkemedelsstatistik 1996.

Vill Du se vår gamla statistikredogörelse (fram till 98), klicka här.